Min man stalkar Magnus Uggla

Mannen ringde mig när jag var på väg hem från middagen med tjejkompisarna.

- Köp "Family Living"

- Va???

- Kan du köpa med dig "Family Living"?

- Vad är det?

- Någon slags inredningstidning.

- Men du är väl inte intresserad av inredning???

Och Pressbyrån på Centralen hade mycket riktigt en sådan tidning. Jag var helt enkelt för nyfiken för att låta bli att kolla. Sen köpte jag ett exemplar mest för att försöka lista ut varför mannen ville köpa en sådan tidning. Han som inte ens vet vad vi har för färg på soffan i vardagsrummet.

Jag gömde dock tidningen i portföljen innan jag kom hem och låtsades att jag glömt bort att jag skulle köpa den.

Kunde inte mannen stannat i Thailand?
Kunde inte thailändarna tyckt att han var suspekt och åtminstone behållt honom några månader?

I går förmiddag upphörde möjligheten för övriga medlemmar i familjen att kunna använda hemtelefonen. Det var då mannen började leta efter någon som heter Tony. Jag satt där med kaffekopp i ena handen och DN i den andra när jag hörde mannens morgontrötta, whiskyhesa röst
"Hej, jag undrar om någon som heter Tony jobbar hos er?"

Första samtalet fick mig inte ens att reagera, andra, tredje och fjärde samtalet passerade också men sedan började det bli lite konstigt. Jag fladdrade till med mina elefantöron och lyssnade mer aktivit och började onekligen att fundera över vem min man letade efter.

Först efter 47:e samtalet eller så fick så mannen äntligen napp.
"Åh - Hej Tony! Är det du som klipper Magnus Uggla?"

Efter att snabbt ha konsulterat herr Ugglas blogg kan jag konstatera att min man nog bara är läskunnig till viss del. Herr Uggla skrev om frisören Tony eftersom frisörsalongen ringt och avbokat tiden eftersom Tony var sjuk.
Hur i hela friden räknar då mannen med att kunna få tag i denne Tony? Han lär ju knappast vara på jobbet.

Bara han inte sätter sig och ringer hem till alla Tony han hittar på hitta.se.

... och när katten är borta dansar råttorna på bordet.

GOTT NYTT ÅR!!!

Mannen köade länge utanför Buttericks för att kunna köpa alla attiraljer till sitt eget halloweenfirande.

"Tänk att folk står i kö långt ute på gatan för att komma in i affären", sa mannen.

Jag himlade med ögonen och funderade över hur han överhuvudtaget kom in där om han inte själv köat.

Sen har han tagit bilen och åkt iväg utkäldd till något hemskt med spookiemask. Man undrar ju hur många han skrämt livet ur?

När han kom hem hade han fickorna fulla av godis.

Han har väl inte...? Nej han kan inte ha...!!! Ohhhh nej!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag brukar be mannen köpa hem små enkla saker som mjölk, bröd, toalettpapper och ost när jag missat det eller när jag helt enkelt inte orkat. Det hela brukar gå till så att jag ringer mannen och talar om vad han ska handla. Två-tre saker brukar fungera men när det blir flera blir det oftast fel och då måste han ringa mig från affären för att få veta vad han ska handla.

Idag hade jag missat ett par saker och vis av erfarenheten tänkte jag prova ett nytt grepp - sms. Så jag skickade ett sms "Mjölk, bröd, ketchup och sylt"

Genast kom ett svar

"Det var ju fyra saker"

Sen ringde han från affären och kollade vad det var han skulle handla.

Jag har gjort något fruktansvärt. 

Jag tog mannens brunkrulliga peruk (den nya som ännu inte blivit förstörd av något försök att slinga fuskhårstrån) sen la jag den i en av grannarnas brevlåda. Den grannen är jag inte så himla förtjust i - inte minst med tanke på att han hjälpte min man att lura mig att herr Uggla skulle komma på besök för en tid sedan. Så jag tog peruken - knögglade ner den i grannens brevlåda i skydd av mörkret och en trasig gatlykta.

Jag har fram till nu varit rätt nöjd med det tilltaget.

Nu är jag inte lika nöjd. Grannens svärmor var på besök. Hon skulle bara kika så där nyfiket i brevlådan innan hon ringde på dörren när hon kom dit. Och när hon såg något brunt, krulligt i brevlådan blev hon skräckslagen och tog ett par raska kliv bakåt och ramlade över gatstenskanten och slog i huvudet i gatan. Så det blev ambulanstransport för att sy hål i huvudet och kolla så hon inte drabbats av någon hjärnskakning. Det hade hon, även om den var lindrig.

Jag kommer aldrig att erkänna att det var jag

Nu har jag fått upp ögonen och fått tillbka huvudet i rätt läge.

Mannen rusade ut härifrån i fredags - arg som en jordgeting - för att han kom på att han aldrig skulle hinna till skivsigneringen inne i City. Trots detta satte han sig i bilen och bad väl till någon högre makt att han ändå skulle hinna. Men någonstans på väg in till stan kom sanningen och gav honom en rak höger i vitögat. Då kom han på den smarta idén att han ju kunde ta nattåget till Göteborg och fånga herr Uggla där. Så han tog något kvällståg till Göteborg och landade där utan så mycket som en tandborste på fickan.

Ungefär där - någon gång efter elva på kvällen kom han på att han har en familj. Så han ringde hem och väckte mig som slumrat in så gott på soffan. Han beklagade att han skulle missa att följa med och träffa vännerna i Nyköping på lördagen. Beklaga - haha... Han lät glad som en vårlärka och hade säkerligen lyckats dricka både en och två flaskor av vinet på tåget.

Vad som sedan hände är något oklart. Klart är dock att han nu i morse skulle sätta sig på ett tåg från Göteborg för att fånga herr Uggla på skivsigneringen i Nyköping.

Undrar om han fångade Ugglan i Göteborg eller om han missade det också?

Det kräver sin man att stalka Uggla. Glad är dock jag att den brunkrulliga peruken ligger här hemma i tryggt förvar. Kanske skulle jag stoppa den i någons brevlåda?

Mannen ringde nyss coh väckte hela huset. Hur kan man komma på den sluga idén att ringa kl 06:10 en söndagmorgon? (Förresten kan jag påminna om att vintertid inträtt i natt.)

Han ville bara meddela att han tar 8:42 -tåget (eller vad det nu var han sa) från Göteborg till Nyköping. Om jag ville kunde jag möta honom i Nyköping när tåget ramlar in någon gång  efter 12 eller hur det nu var med den saken. Lite svårt att komma ihåg tågtider när man inte ens fått upp ögonlocken. Så skulle någon kunna stoppa tåget?

Och jag tänker inte åka till Nyköping. Jag ska ha söndagsbrunch här med ett par av dom få vänner vi har kvar.

Mannen kom hem - högröd i ansiktet - ilsk som ett bi eller ska jag säga vansinnig som en björn.

"DU, DU, DU!!!!" Det var allt han fick fram under tiden som han viftade ett pekfinger i luften.

"DU!!!!!!!!!!!"

Ja han var så arg så att klockorna stannade och gick över i istid direkt och helt sonika hoppade över vintertiden.

"DU!"

I det här läget kände jag att det var lite för många pekfingerviftningar och lite för många "DU":n för att jag bara skulle kunna svälja det.

"Jaaa, JAG???"

"DU visste!"

"Visste vaddå?"

"Att det var på söndagen"

Jag förstod mycket väl vad han menade men det var knappast läge att vara smart här och nu.

"Vad menar du?"

"Skivsigneringen i Nyköping är på söndag och det visste du så du bokade in den där brunchen med E.. och A..... bara för att jag skulle missa......"

Där någonstans tog syret slut för honom och han sjönk ner som en våt fläck i soffan.

"Nej men ... B.... sa ju att det var på lördagen eller åtminstone uppfattade jag det så."

Mannen svarade inte.

Sen for han upp och ut och skrek någon svordom och att han missat idag också bara för det här...

Och jag kan bara säga FÖRBASKADE UGGLA som lägger ut skivsigneringsdatum och plats på bloggen. Hade herr Uggla inte gjort det så hade allt varit frid och fröjd ett par dagar till. Å andra sidan .... om herr Uggla inte lagt ut det där så hade mannen inte blivit så arg just idag att han missat skivsigneringen inne i Stockholm. För han lär inte ha hunnit dit....

Och peruken ligger kvar här hemma....

Ibland är livet rätt härligt

Andra bloggar om: magnus uggla skivsignering pärlor åt svin nyköping

Den här helgen ska jag ta med min man på lite äventyr i den lilla världen utanför Stockholm. Mannen lyckades (hur bär han sig åt?) luska rätt på att Magnus Uggla ska signera skivor i Nyköping i helgen. Men vilken dag det var och i vilken affär hade han ingen koll på. Som den snälla hustru jag är erbjöd jag honom att ta reda på det och sa att en liten utflykt till Nyköping väl skulle vara trevligt.

With a little help from friends fann jag att skivsigneringen ska ske på söndag.

Så jag har bestämt med goda vännerna som har sommarställe utanför Nyköping att vi ska besöka dem där på lördag. Och sedan ska andra goda vänner komma hem till oss på söndagsbrunch.

Så jag ringde mannen och sa att vi visst kan åka till Nyköping på lördag och att goda vännerna vet var signeringen ska äga rum. Och de vet ju det....jag glömde bara säga att vi inte ska på den.

Tja...jag är helt övertygad om att de inte kunde missa mannen iförd peruk och solglasögon som tryckte näsan mot fönstret på restaurangen på Kungsholmen.

Dessbättre var det fel restaurang

Och jag mår alldeles utmärkt - inte minst med tanke på ovanstående. Men jag tog en liten tripp till Kolmården med jobbet för att ha lite kickoff. Och där är man OFF kan man lugnt säga. Sen stängde jag av mobilen och det gick absolut inte att nå mig.

Kom nyss hem - alla är borta. Nu ska jag ta ett fotbad och ett STORT glas vin.

Ja det är där vi bor om någon nu undrade.

Mannen rusade vid 8-9-snåret upp för trappan och skrämde halvt ihjäl den stackars tonårssonen. Det lät som en hord elefanter. Han rusade upp på vinden, hämtade något och nästintill hoppade nerför trapporna och höll på att krocka med falsettrösten som var på väg upp.

Sen for han ut genom dörren.

4 sekunder senare kastades ytterdörren upp igen och han for som en virvelvind in i sovrummet. Det blev tyst en liten stund sedan kom han ut i nyinköpta läderjackan, peruken och solglasögonen och RÖDA sneakers. Men hallåååååå!!!

Röda sneakers ihop med den rosa pärlan i örat. Det matchar ju inte.

Sen försvann han. Dessvärre tror jag svaret finns i Ugglas blogg. Jag försökte ringa den där restaurangen men det tutade bara upptaget.

Jag vill inte tänka på vad som nu kan hända.

Idag kom mannen hem med Amelia. Först trodde jag det var till mig (även om jag aldrig läser Amelia).

Sen insåg jag att han köpt tidningen till sig själv.

Muttrande satt han och läste.

"Dom är väl inte lika! Vad tusan har de fått de ifrån?"

På sidan 15 finns en yttepytteliten bild på Herr Uggla och på Markus Aujalay med rubriken "Lika som bär"

Hur hittade ens mannen det? Nosar han sig till ugglor var de än dyker upp? Är han synsk?

Andra bloggar om: magnus uggla amelia markus aujalay tvillingar

När mannen tyckte vi skulle göra något tillsammans här under söndagen (Bara det är märkligt att han föreslår något sådant. Något är DEFINITIVT på gång.) kunde kortspel definitivt uteslutas. Han förföljde mig istället ner i tvättstugan och lyckades förpesta den tillvaron ännu mer.

Lite senare när jag stod och lagade mat kom mannen och erbjöd sig hjälpa till. Han fick det hedersamma uppdraget att skala potatis. Jag försökte få honom att göra hela jobbet men kom snabbt ihåg hans försök till att laga chili och kände att det nog räcker med potatisskalande.

Jag önskar jag bett hon dra åt pepparn istället för att dra potatisskalaren. För han hade inte mer än börjat innan han tyckte vi skulle sjunga i kanon. Inte sjunga kanonbra utan att sjunga i kanon. Först föreslog han "Broder Jakob" sen tyckte han vi skulle ta "Varning på stan". Men hallå hur sjunger man kanon på "Varning på stan"?

"Nu får han bestämma sig! Joggar han eller går han med stavar eller är han bara ute och travar i största allmänhet? Förbaskade skit - han ljuger hela tiden."

Detta "lilla" utbrott kom efter Magnus Ugglas TV-framträdande igår. Och mannens frustration beror ju på att han

1. Köpte stavar och speciella walking-shoes när Uggla i sin blogg skrev att han gick stavgång.
2. Åkte ut till Danderyd och gick stavgång i närheten av herr Ugglas hus (tror jag i alla fall)
3. Kastade stavarna när han fick för sig att herr Uggla joggade 40 minuter varje morgon.
4. Köpte nya joggingskor och svimmade under en joggingtur i Brottby eftersom han trott att man skulle springa allt vad man orkade och inte riktigt fattat vad jogga är.
5. Joggat flera mornar (snarare promenerat skulle jag kalla det).

Och nu sitter herr Uggla och säger i TV att han är ute och går.

Inte lätt att vara en Uggla-wannabe. Framför allt är det dyrt.